Tom you're mine and only mine!

Hands off Ceciliorna han är min, och han ska sjunga live för mig hela hösten.

Bosse Bössa strikes again...

Idag har jag skrivit annonser till olika ställen om att jag söker lägenhet i Malmö. Vet inte hur många gånger jag har skrivit orden skötsam, rökfri och utan betalningsanmärkningar (men det är nästan så många gånger så att jag börjar tro på det själv). Jag har kollat mailen lite titt som tätt under kvällen och hoppats på svar men icke. Men så plötsligt när jag nästan gett upp för dagen som kom det ett mail, ett svar på min annons! Ett lyckorus spred sig i kroppen, skulle detta mail kunna vara mailet från min kommande hyresvärd?! Avsändare: Bosse Bössa "Halllå! Såg din annons ang lgh i Malmö! Jag har att erbjuda en takvåning på 6 rum o kök. Betalning o sånt trams kan vi reda ut sen!!! Jag är förresten 28 år o skit snygg!!!! Mina föräldrar är miljonärer o även jag!! hör av dig snäckan!!!! sa jag att lgh o jag finns i Nybro!!!! Puss o Kram" Njae jag vet inte, det känns som att jag får luta mig tillbaka och invänta fler svar på mina annonser men visst fanken värmer det. Tack Bosse du kommer alltid att vara min plan B.

You Don't Know What Love Is

Sjukt bra låt! Men den satte igång en viss tankeverksamhet kan jag erkänna... Kände jag mig träffad, eller var det bara min förkärlek till catchiga one liners som spelade ett spratt?

Got out & got lost

Jag vet inte om jag inspirerats av den senaste tidens skriverier om folk som försvinner i skogen eller om jag bara är klumpig i allmänhet. Men idag försvann jag i skogen. Ingen kom och letade efter mig och det lär heller inte bli några tidningsrubriker.

Jag skulle ju bara plocka svamp! Men så helt plötsligt var jag borta, långt in i den småländska skogen. Jag var så hungrig att hälften hade varit nog och visste att pappa hade maten klar hemma (vart nu hemma var för någonstans).

Så helt plötsligt mitt ute i skogen knakade det till, och där stod två älgar. Efter en kort stunds fascination började jag tänka på de båda älgarna i en god köttgryta tillsammans med mina små torra kantareller som jag hade i påsen. Att äta eller ätas, överlevnadsinstinkten hade redan satt in...

Njae, så dramatiskt var det kanske inte. Egentligen var jag mest irriterad över att jag gått vilse eftersom jag snäst av pappa ganska ordentligt när han sa "gå nu inte vilse Fia". Det är ju så jäkla typiskt. Strunt samma, jag är inte den som är den. När jag tillslut kom till bebyggelse knackade jag på i ett hus och bad en herre köra mig hem. Sagt och gjort. Försökte in i det sista att undanhålla min identitet men han hade snart listat ut hela släktträdet. Om mina beräkningar stämmer vet hela bygden om det här i denna stund. Jag bjuder på det, jag är ju inte den som är den...

Nothing could replace the real thing & less is not more!

Så är det! Det finns inga substitut för the real thing och jag är less på "less", I want more!

I'm back in the game and I know the rules!

Yes yes yo! Nu har jag också en alldeles egen blogg!

Tänk vad det lilla kan göra mycket och vad mycket kan göra ännu mer!

Dagens ros går till SKATTEVERKET! Tack för att ni sparat en massa sköna slantar åt mig så att jag får en skön, efterlängtad och alldeles alldeles underbar solsemester även i år. Jag tror att jag har blivit aningen besatt av det där med att deklarera, göra avdrag och casha in. Jag sitter med deklarationen samtidigt som jag nynnar "I want it all! I want it all! I want it all, and I want it now!" är det normalt?