Det finns människor till allt!

Idag har jag haft en sådan där bra dag på jobbet. Det har varit mycket skratt och glada miner precis som det ska vara... Jag är fortfarande glad i grunden men förbannat arg när jag tänker på vad som hände när jag kom hem från jobbet. Jag var precis utanför mitt hus och påväg att sätta nyckeln i dörren när en kvinna med en barnvagn kom fram och frågade om jag bodde i huset. Jag (min misstänksamma fan) tänkte att hon säkert vill lura till sig portkoden och bestämmde mig på en nanosekund att jag inte tänker avslöja den. Men döm av min förvåning, hon ville inte ha min portkod, hon ville att jag skulle passa hennes tre måndader gamla dotter. Innan jag visste ordet av hade jag sagt ja, och hon hade förvunnit. Där stod jag på gatan med ett litet barn som jag inte hade en aning om vart det kom ifrån. Barnet grät en skvätt, säkerligen inte för att mamma var borta utan för att vagnen stod stilla. Men hur som, ungen tröstades och allt var frid och fröjd. Efter fem minuter kom mamman tillbaka hon sa thank you och jag sa no worries sen försvann de båda. Där stod jag på gatan och undrade lite vad fan som just hänt. Lämnade människan verkligen ett litet barn till en vilt främmande människa på gatan? Herre jävlar, det finns verkligen människor till allt!

Independence day!

Min dator är så jävla independent att den stänger av sig alldeles på egen hand och min mobil är så independent att den väljer vilka sms som ska komma fram. Jag undrar bara vart fan jag kommer in i bilden? Mina teknik håller på att växa ifrån mig. Ska jag släppa dem och låta dem bli stora och självständiga? Eller gör jag rätt som blir arg och sätter ner foten? Tacksam för svar, idag är jag bara arg! /S.

All you need to know

Tom you're mine and only mine!

Hands off Ceciliorna han är min, och han ska sjunga live för mig hela hösten.

Bosse Bössa strikes again...

Idag har jag skrivit annonser till olika ställen om att jag söker lägenhet i Malmö. Vet inte hur många gånger jag har skrivit orden skötsam, rökfri och utan betalningsanmärkningar (men det är nästan så många gånger så att jag börjar tro på det själv). Jag har kollat mailen lite titt som tätt under kvällen och hoppats på svar men icke. Men så plötsligt när jag nästan gett upp för dagen som kom det ett mail, ett svar på min annons! Ett lyckorus spred sig i kroppen, skulle detta mail kunna vara mailet från min kommande hyresvärd?! Avsändare: Bosse Bössa "Halllå! Såg din annons ang lgh i Malmö! Jag har att erbjuda en takvåning på 6 rum o kök. Betalning o sånt trams kan vi reda ut sen!!! Jag är förresten 28 år o skit snygg!!!! Mina föräldrar är miljonärer o även jag!! hör av dig snäckan!!!! sa jag att lgh o jag finns i Nybro!!!! Puss o Kram" Njae jag vet inte, det känns som att jag får luta mig tillbaka och invänta fler svar på mina annonser men visst fanken värmer det. Tack Bosse du kommer alltid att vara min plan B.

You Don't Know What Love Is

Sjukt bra låt! Men den satte igång en viss tankeverksamhet kan jag erkänna... Kände jag mig träffad, eller var det bara min förkärlek till catchiga one liners som spelade ett spratt?

Got out & got lost

Jag vet inte om jag inspirerats av den senaste tidens skriverier om folk som försvinner i skogen eller om jag bara är klumpig i allmänhet. Men idag försvann jag i skogen. Ingen kom och letade efter mig och det lär heller inte bli några tidningsrubriker.

Jag skulle ju bara plocka svamp! Men så helt plötsligt var jag borta, långt in i den småländska skogen. Jag var så hungrig att hälften hade varit nog och visste att pappa hade maten klar hemma (vart nu hemma var för någonstans).

Så helt plötsligt mitt ute i skogen knakade det till, och där stod två älgar. Efter en kort stunds fascination började jag tänka på de båda älgarna i en god köttgryta tillsammans med mina små torra kantareller som jag hade i påsen. Att äta eller ätas, överlevnadsinstinkten hade redan satt in...

Njae, så dramatiskt var det kanske inte. Egentligen var jag mest irriterad över att jag gått vilse eftersom jag snäst av pappa ganska ordentligt när han sa "gå nu inte vilse Fia". Det är ju så jäkla typiskt. Strunt samma, jag är inte den som är den. När jag tillslut kom till bebyggelse knackade jag på i ett hus och bad en herre köra mig hem. Sagt och gjort. Försökte in i det sista att undanhålla min identitet men han hade snart listat ut hela släktträdet. Om mina beräkningar stämmer vet hela bygden om det här i denna stund. Jag bjuder på det, jag är ju inte den som är den...