Det finns människor till allt!

Idag har jag haft en sådan där bra dag på jobbet. Det har varit mycket skratt och glada miner precis som det ska vara... Jag är fortfarande glad i grunden men förbannat arg när jag tänker på vad som hände när jag kom hem från jobbet. Jag var precis utanför mitt hus och påväg att sätta nyckeln i dörren när en kvinna med en barnvagn kom fram och frågade om jag bodde i huset. Jag (min misstänksamma fan) tänkte att hon säkert vill lura till sig portkoden och bestämmde mig på en nanosekund att jag inte tänker avslöja den. Men döm av min förvåning, hon ville inte ha min portkod, hon ville att jag skulle passa hennes tre måndader gamla dotter. Innan jag visste ordet av hade jag sagt ja, och hon hade förvunnit. Där stod jag på gatan med ett litet barn som jag inte hade en aning om vart det kom ifrån. Barnet grät en skvätt, säkerligen inte för att mamma var borta utan för att vagnen stod stilla. Men hur som, ungen tröstades och allt var frid och fröjd. Efter fem minuter kom mamman tillbaka hon sa thank you och jag sa no worries sen försvann de båda. Där stod jag på gatan och undrade lite vad fan som just hänt. Lämnade människan verkligen ett litet barn till en vilt främmande människa på gatan? Herre jävlar, det finns verkligen människor till allt!